Försvar av medborgerliga friheter

EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som högtidligen proklamerades vid Europeiska rådets toppmöte i Nice den 7 december 2000, var historiskt för skyddet av medborgerliga rättigheter i Europa. Ett sådant dokument var något som Europaparlamentet länge hade efterfrågat. För ledamöterna var det viktigt att medborgarna skulle känna till de grundläggande fri- och rättigheter som de garanteras inom unionen och medlemsländerna. Det var också viktigt med ett system för rättslig prövning vid eventuella överträdelser. Stadgan utformades som en referensram och var resultatet av en helt ny arbetsmetod. Den sammanställde i ett enda dokument alla medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som gäller för alla EU-medborgare och alla personer som bor inom unionen.

De grundläggande mänskliga rättigheter som står inskrivna i stadgan är okränkbara. Stadgan har till syfte att stärka skyddet av dessa rättigheter mot bakgrund av samhällsutvecklingen, de sociala framstegen och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Rättigheterna kan delas in efter sex särskilt viktiga principer: mänsklig värdighet, grundläggande friheter, jämlikhet mellan människor, solidaritet, medborgerliga rättigheter och rättskipning. Stadgan syftar också till att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken så att de kan dela en framtid på grundval av gemensamma värden. Sedan 2009 har de grundläggande rättigheterna höjts till samma rang som fördragen, i och med Lissabonfördragets uttryckliga hänvisning till EU-stadgan. Den bifogas fördragen och tillämpas numera av Europeiska unionens domstolar.