Utställning
Det var fyra månader efter Europeiska rådets möte i Köln, i finska Tammerfors, som man slutligen fastställde den särskilda arbetsmetoden och exakta sammansättningen för den arbetsgrupp som fick i uppdrag att utarbeta utkastet till stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det var ett historiskt experiment – för första gången skulle Europaparlamentets ledamöter samarbeta med nationella parlamentsledamöter, företrädare för statscheferna och kommissionen för att utforma en konstitutionell text.
Arbetsgruppens 62 medlemmar inledde sitt arbete i Bryssel den 17 december 1999. På uppmaning av flera av Europaparlamentets ledamöter tog de sig snart det mer symboliskt klingande namnet ”konvent”. Konventet bestod av 16 ledamöter från Europaparlamentet, 30 nationella parlamentsledamöter (två per medlemsland), 15 företrädare för regeringarna (en per medlemsland) och en företrädare för Europeiska kommissionen. Bland dem som deltog i arbetet fanns även två företrädare för EU-domstolen och två för Europarådet, varav en för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I arbetet ingick dessutom att hålla samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska ombudsmannen. Tanken var också att bjuda in kandidatländerna, olika sociala grupper och experter till diskussionerna.
Konventets ordförande var Roman Herzog, som tidigare hade varit ordförande för tyska författningsdomstolen i Karlsruhe och tysk förbundspresident, och det var också han som låg bakom initiativet. Han bistods av en redaktionskommitté (det så kallade presidiet) och det inleddes samtidigt ett nära samarbete med rådets generalsekretariat och den tvärinstitutionella arbetsgrupp som inrättats särskilt för att stödja Europaparlamentets delegation under hela arbetets gång. Konventet och presidiet inledde officiellt sitt arbete i rådets lokaler, men de efterföljande överläggningarna skedde nästan uteslutande i Europaparlamentets lokaler i Bryssel. Det underlättade i hög grad uppgiften för parlamentsledamöterna, som var tongivande i arbetet med stadgan.
Att konventets medlemmar var så pass olika visade sig snabbt ha en gynnsam inverkan på diskussionerna. Under de nio månader som konventets arbete pågick inrättades en ny sorts dialog med civilsamhället genom bidrag från och utfrågningar med tiotals icke-statliga organisationer. Redan från start beslutade konventet att fatta sina beslut genom samförstånd. Konventets arbete kännetecknades i hög grad av öppenhet. Mötena var offentliga och alla förberedande dokument gjordes tillgängliga på nätet via en särskild webbplats.