Utställning
Utarbetandet av stadgan var svårt på många sätt. Det handlade varken om att ändra fördragen eller om att utöka Europeiska unionens befogenheter. Målet var att lyfta fram och tydliggöra de rättigheter som EU-institutionerna och medlemsländerna måste respektera i all sin verksamhet. Detta innebar dock inte att konventets medlemmar tänkte nöja sig med att bara upprätta en sammanställning av rättigheter. De ville framför allt slå vakt om de här rättigheterna på ett bättre sätt och effektivt säkerställa dem.
Men strävandena efter harmonisering försvårades av skillnaderna mellan medlemsländernas rättssystem (skriven rätt/sedvanerätt, rätt som kan prövas i domstol/allmänna rättsprinciper osv.). Vissa varsamt formulerade klausuler var därför regelrätta kompromisslösningar. Stadgetexten bestod i huvudsak av bestämmelser som dittills hade varit utspridda i olika internationella och nationella instrument. Men stadgan innehöll också nyskapande inslag, till exempel rätten till tillgång till EU-institutionernas handlingar, skydd av personuppgifter, principen om hållbar utveckling och miljöskydd, och även rättigheter kopplade till bioetiska frågor (den så kallade ”nya generationen” rättigheter).
Resultatet blev en kort text på 54 artiklar som var skriven på ett tydligt och enhetligt sätt så att den lätt kunde förstås av alla personer som den vände sig till. Rättigheterna som listas i stadgan är indelade efter ett antal särskilt viktiga principer: mänsklig värdighet, grundläggande friheter, jämlikhet mellan människor, solidaritet, medborgerliga rättigheter och rättskipning. I stadgans ingress påminner man om att Europas folk mellan sig har skapat ”en allt fastare sammanslutning och har beslutat att dela en fredlig framtid på grundval av gemensamma värden”. Utan hänvisning till något religiöst arv tar stadgan också upp EU:s andliga och etiska arv som bygger på ”de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt på den demokratiska principen och rättsstatsprincipen”.
I stadgans första kapitel slås det fast att människans värdighet är okränkbar. Därefter följer artiklar som befäster rätten till liv, människans rätt till integritet, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling samt förbud mot slaveri och tvångsarbete. I kapitlet om friheter listas rätten till frihet och säkerhet, och till respekt för privatlivet och familjelivet. Här framhävs även tankefriheten, samvetsfriheten och föreningsfriheten. Andra rättigheter som nämns i denna del är rätten till utbildning, arbete, egendom och asyl. I stadgans kapitel om jämlikhet slås det fast att alla människor är lika inför lagen, att all diskriminering ska vara förbjuden och att det ska råda jämställdhet mellan kvinnor och män. Därefter följer barnets rättigheter och rättigheter som rör äldre och personer med funktionshinder. Kapitlet om solidaritet (en benämning som i slutändan valdes framför ”sociala rättigheter”) innehåller bland annat rätten till kollektiva åtgärder (däribland strejker), skydd mot uppsägning utan saklig grund, rättvisa arbetsförhållanden, socialt stöd och bostadsstöd samt rätten att ha tillgång till social trygghet och hälsoskydd. Dessutom slår stadgan fast att barnarbete är förbjudet. Det efterföljande kapitlet handlar om EU-medborgarnas rättigheter, närmare bestämt rösträtt och valbarhet, rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd i länder utanför unionen samt rätten till god förvaltning från EU-institutionernas sida. Stadgan sammanställer sedan en rad viktiga principer på rättskipningsområdet.
Det handlar exempelvis om oskuldspresumtionen, rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätten till ett effektivt och opartiskt rättsmedel inför en domstol. De avslutande artiklarna handlar om räckvidden för de rättigheter och friheter som garanteras i stadgan, men även om bestämmelsernas tillämpningsområde.