Berättelse
Begåvad operasångerska som blev världsberömd åtnjöt världsberömd het på 1800-talet
I Hollywoodfilmen The Greatest Showman från 2017 finns en bejublad scen när huvudpersonen P T Barnum tittar på en musikalisk föreställning med den svenska sångerskan Jenny Lind.
Medan filmens handling tar sig konstnärliga friheter kring berättelsen om Barnums cirkus, var den verkliga Jenny Lind en enormt begåvad svensk operasångare som tog USA med storm på 1850-talet.
Linds talang, född i Stockholm den 6 oktober 1820, upptäcktes när hon hördes sjunga av Mademoiselle Lundberg, huvuddansare på Kungliga Operan. Hembiträdet återkom dagen efter tillsammans med Lundberg som arrangerade en audition för Lind på Dramaten.
Jenny Lind, då 10 år gammal, började spela i fler än 30 talroller, men sin första huvudroll när hon just fyllt 17 år – som Agathe i Webers Der Freischütz. Vid 20 års ålder var hon medlem i Kungliga Musikaliska Akademien och hovsångare till Kungen av Sverige och Norge.
Under hela tonåren och fram tills hon var strax över 20 år skadades Linds röst, men när hon studerade med musikläraren Manuel Garcia i Paris lärde hon sig hälsosammare och säkrare sångtekniker.
Under 1840-talet turnerade Lind flitigt i städer och länder i Europa – Danmark, Berlin, Wien, London – och blev en internationell stjärna med smeknamnet ”The Swedish Nightingale”.
År 1849 erbjöd PT Barnum henne att turnera i USA.
Hon insåg att detta kunde gynna de välgörenhetsorganisationer i Sverige som hon värnade om och tackade således ja. Barnum var en mästare gällande publicitet och marknadsförde hennes turné långt innan hon kom till New York. Turnén blev en stor succé och Lind som framförde 93 konserter för Barnum. Efter ett år började hon tröttna på Barnums obevekliga publicitet och bröt upp med honom, men fortsatte turnera på eget bevåg i nästan ett år.
Detta är den turné som gestaltas i The Greatest Showman, men det finns inga historiska bevis på att det skulle funnits en romans mellan Barnum och Lind (vilket är underförstått i filmen).
Nära slutet av turnén, i februari 1852, gifte sig Lind med sin pianist och dirigent Otto Goldschmidt. De återvände till Europa, bodde först i Tyskland och, från 1858, i England. Mellan 1853 och 1861 fick paret tre barn.
Efter det, uppträdde hon i konsertsalar snarare än i stora operahus. År 1882 utnämndes hon till professor i sång vid det nybildade Royal College of Music.
1887 dog Lind vid 67 års ålder. Detta innebär att, trots hennes långa och framgångsrika karriär, så gjordes det inga inspelningar av hennes röst.
Hennes talang och berömmelse är idag ihågkommen i namnet ”The Swedish Nightingale” och hon hedras genom musik och filmer, platsnamn och statyer och till och med leksaker, sedlar och skeppsfigurer.