House for an Art Lover

Glasgow, Skottland året är 1901. Den välkände arkitekten Charles Rennie Mackintosh anmäler sig till en tävling arrangerad av den tyska arkitekturtidskriften Zeitschrift Für Innendekoration, där uppdraget är att rita ett hem för en konstälskare, a house for an art lover.

Vid denna tidpunkt är Mackintosh 33 år och sedan ett år tillbaka gift med den 38-åriga konstnären och formgivaren Margaret Macdonald. Paret tar sig an tävlingen tillsammans, precis som de brukar göra och också skulle komma att göra i nya projekt framöver.

Catherine Cranstons tesalonger i centrala Glasgow är ett bra exampel på hur Charles och Margaret samarbetar med designuppdrag, där såväl invändigt som utvändigt nyskapande är vad kunden önskar.

I Willows tesalong (the Willow Tearoom) ger Cranston dem frihet att skapa en unik avantgardiskisk inredningsdesign inklusive möbler (en av Mackintoshs signaturmöbler 'the highback chair' finns t ex här), belysningsarmaturer, väggdekorationer, ja även bestick och den vackert utformade menyn, handskriven av Margaret. Ett designuppdrag som detta, vilket alltså omfattar allt från planlösning till saker på detaljnivå kallas på engelska 'total design' och resultatet ska komma att göra Catherine Cranstons tesalonger kända över hela världen.

Tillbaka till arkitekturtävlingen: Det är 36 anmälda deltagare och var och en har 25 dagar på sig att rita ett påtagligt modernt hem, där konsten ska vara en del av huset, i stället för att finnas i ett separat konstgalleri i anslutning till huset.

Med tanke på Charles och Margarets erfarenhet av 'total design' i Catherine Cranstons tesalonger, bör ovanstående beskrivning av vad som förväntas komma ut av tävlingen passa paret Mackintosh/Macdonald alldeles utmärkt.

Det finns ytterligare en ovanlig tävlingsregel att förhålla sig till som även den blir positiv för parets olika kompetensområden: 'Det är tillåtet och även önskvärt att en arkitekt och inredningsdesigner med smak för det moderna utvecklar och tillsammans inkommer med tävlingsbidraget.'

Inom ramen för några rent praktiska begränsningar såsom rumsstorlek och maximal kostnad, är Charles och Margaret fria att använda sin kunskap, uppfinningsrikedom och fantasi i ritandet av huset. Och märk väl; deras skapande skall inte resultera i ett vanligt hem, men ett hem för en konstälskare - A House for an Art Lover.

Efter 25 dagar lämnar Charles och Margaret in sitt tävlingsbidrag och namnger det 'Fågeln' ('the Bird'). Varför detta namn? Antingen av ett speciellt skäl (för mig okänt), eller helt enkelt för att bidragen måste ha ett namn.

Olyckligtvis misslyckas de med att lämna in tre perspektivritningar över interiören, och blir därför diskvalificerade.

Inget av de återstående bidragen faller emellertid domarna i smaken så inget förstapris delas ut. Den engelske arkitekten M.H. Baillie Scott tilldelas andrapris. Mackintosh/Macdonald kompletterar dock sitt tävlingsbidrag med de saknande ritningarna, och bidraget i sin helhet imponerar på domarna. Därför kommer senare parets ritningar att publiceras som en samling med 14 grafiska blad. Men att bygga House for an Art Lover finns inte på kartan.

Sett från utsidan är House for an Art Lover, i och med sin storlek och byggnadskonstruktion, överväldigande (åtminstone tycker jag det). Men Charles och Margaret lägger mycket energi även på husets interiörer. Överallt i huset går det att se hur paret arbetar med kontrastverkan som ljus och mörker, föreställande och abstrakt, feminint och maskulint, det enkla och det komplexa och så vidare. House for an Art Lover är designat för att upplevas som en enda helhet, och är ett enastående exempel på 'Modern Style', brittisk art nouveau.

Skulle House for an Art Lover förbli ett hus enbart existerande på pappret? Mackintosh och Macdonald har mycket annat att stå i. De fortsätter att leva och arbeta tillsammans, men har också uppdrag var och en för sig, under resten av sina liv. Charles Mackintosh avlider i cancer 1928, Margaret Macdonald går bort fem år senare 1933.

Men detta är inte slutet på berättelsen om House for an Art Lover. Den fortsätter fram till 1989, mer än 80 år senare! Det är då Graham Roxburgh, en ingenjör som leder arbetet med att restaurera byggnader ritade av Mackintosh, får idén att faktiskt uppföra House for an Art Lover.

Tillsammans med ett antal arkitekter under ledning av professor Andy MacMillan, behöver ingenjör Roxburgh göra en hel del detektivarbete innan bygget kan börja. Gruppen upptäcker till exempel att originalritningarna är mycket detaljerade som tävlingsbidrag betraktade, men inte alls avsedda att vara ett tekniskt underlag för uppförande av ett hus. Således skulle färdigställda bostadshus ritade av Mackintosh och Macdonald genom åren bli viktiga ledtrådar i byggnadsprocessen.

1996 öppnar House for an Art Lover för allmänheten, beläget i Bellahouston Park i centrala Glasgow. Besökare bjuds in till ett hem där möbler, konstverk och dekorationer är tillverkade av samtida konstnärer och hantverkare utifrån originalritningar. Det anordnas även tillfälliga konstutställningar i huset. Charles och Margaret får aldrig uppleva sin version av House for an Art Lover förverkligad, men jag önskar verkligen att de hade fått det!

Bibliography

• Jude Burkhauser (ed.), 1990, Glasgow Girls. Women in art and design 1880-1920, Edinburgh: Canongate Publishing Limited
• Alan Crawford, 1995, Charles Rennie Mackintosh, London: Thames & Hudson Ltd
• Jackie Cooper (ed.), 1984, Mackintosh Architecture. The Complete Buildings and Selected Projects, London: Academy Editions
• Gordon Kerr, 2014, Charles Rennie Mackintosh Masterpieces of art, London: Flame Tree Publishing
• House for an Art Lover wikipedia
• House for an Art Lover website
• Charles Rennie Mackintosh Society website, House for an art lover