- Utställning: Plenisalen
- Plenisalarna: Strasbourg
Sedan 1952 har Strasbourg varit säte för Europaparlamentet och dess månatliga plenarsammanträden. Att regionen Alsace – där man är stolt över sin långvariga europeiskhet – kom att bli säte för parlamentet visar på vikten av den fransk-tyska försoningen efter de blodiga krigen som plågat den europeiska kontinenten under så lång tid.
Maison de l’Europe
1952 höll Europeiska kol- och stålgemenskapens gemensamma församling sitt konstituerande möte på Maison de l’Europe i Strasbourg. 1958 höll det nybildade EG:s europeiska parlamentariska församling (som senare skulle byta namn till Europaparlamentet) sitt första plenarsammanträde här.
Västtysklands förbundskansler Willy Brandt talar i plenum i Maison de l’Europe 1973.
Europas enande handlar inte bara om kvaliteten på vår existens. Det handlar om att överleva mellan giganterna, i den nya och den gamla nationalismens hårda värld. [...] Låt mig nu tala om enandet av Europa och säga något som jag inte skulle ha sagt på detta sätt för tio år sedan: vi både kan och kommer att bygga Europa!
Willy Brandt, 13 november 1973
Palais de l’Europe
Under årens lopp har plenarsammanträdena hållits på flera håll runt om i Strasbourg. Palais de l’Europe invigdes 1977.
Den 12 maj 1992 besökte drottning Elizabeth II Europaparlamentet i Strasbourg.
Weissbyggnaden
Sedan invigningen 1999 har Weissbyggnaden varit symbolen för parlamentets närvaro i Strasbourg – den fysiska manifestationen av en öppen och transparent demokrati. Den är uppkallad efter Louise Weiss och inrymmer den ikoniska plenisalen. Den övre delen av byggnaden, som fortfarande ser oavslutad ut, representerar tanken om att inte heller EU-bygget är avslutat.
Louise Weiss hade ett synnerligen aktivt liv – under nästan 70 år engagerade hon sig helhjärtat i Europas svåraste politiska utmaningar. 1999 hyllade Europaparlamentet Louise Weiss genom att döpa den byggnad i Strasbourg som rymmer både plenisalen och parlamentsledamöternas kontor efter henne.
Det förefaller mig, i denna stund, som om jag färdats genom seklet och genomkorsat världen endast för att möta er här med min starka kärlek till Europa.
Louise Weiss, 17 juli 1979