- Utställning: Utforska världen av musikinstrument
- Instrumentdesign
Introduktion
Under hela sin historia har musikinstrument kombinerat rollen som ljudverktyg med funktionen att vara konstföremål eller symbol. Dyrbara material, form och utsmyckning har i alla kulturer används för att markera instrumentens status, ibland bara för att framhäva tillverkarens skicklighet utan att nödvändigtvis fylla en musikalisk funktion.
I Asien och Afrika har elfenben använts i konstfullt instrumenthantverk ända sedan slutet av 1400-talet. Vid samma tid dyker liknande instrument upp i Europa, samtidigt som intresset för instrumentalmusik ökar i och med med renässansen. De första instrumentsamlingarna som skapades i Italien under andra halvan av 1400-talet inspirerade till ett unikt nyskapande med nya material, ovanliga former och utsmyckningar. Orglar med spiralplacerade pipor, blåsinstrument i form av djur och skräckinjagande monster o s v. Många instrument fick utsmyckningar av ädelstenar, elfenben, silver och guld. Vackra träinläggningar och målningar bidrog också till att instrumenten sågs som konstföremål i sig.
Målad Dekoration
Dekormålade instrument blev vanliga i Europa mot slutet av 1500-talet. Då hade de redan förekommit i Östasien sedan lång tid.
Bemålningen varierade stort utifrån form, beställare och val av material. Motiven var allt från enkla geometriska dekorationer till symboliska färger och former med anknytning till en särskild ägare, nation eller stam. Målningen kunde t ex visa ägarens bomärke i form av en rikt utsmyckad vapensköld.
Från 1600-talet växte en ny tradition fram, särskilt inom den europeiska klaverbyggartraditionen. De stora och plana locken var perfekta för oljemålningar som ofta utfördes med stor detaljrikedom. Landskap, arkitektur, blommor eller musikaliska berättelser blev vanliga, t ex sagan om när Orpheus tämjer vilda djur med sin lyra. Målningarna blev alltmer uppskattade och utfördes inte bara av anonyma målare utan även av kända konstnärer. Den höga kvalitén bidrog till att målningarna blev högt värderade. Så småningom var locket kanske det enda som återstod av instrumentet.
Skulpterade Detaljer
Förhållandet mellan musikinstrument, musiker och naturen är ett tema som återfinns över hela världen. Ofta har instrumenten tillverkats i form av en mänsklig eller djurlik gestalt.
I vissa kulturer hade formen en starkt symbolisk innebörd, medan det i Europa under 13-1600-talet mest handlade om estetiska ideal.
Kopplingen till djur - människa finns också i namnen på instrumentets olika delar; huvudet, kroppen, foten, halsen o s v.
Skulpterade och utskurna detaljer förekommer mest på de instrumentdelar som inte påverkar själva ljudalstringen.
Ädla Material
Instrumentbyggarens val av material har av tradition baserats på tonkvalitet, hållbarhet och lokal tillgänglighet.När instrumenten blev intressanta inte enbart som ljudredskap, började man använda elfenben,sköldpaddsskal, ädelstenar, guld och silver för utsmyckning.
Elefantbetar har använts sedan medeltiden till olifanter, och från 1500-talet vid tillverkning av bl a lutor, gitarrer och olika blåsinstrument. Vid samma tid började man även att tillverka europeiska instrument av tropiska träslag.
De ädlare materialen påverkar sällan själva klangen eller tonkvaliteten. Användningen av platina för tillverkning av tvärflöjter under 1900-talet är ett av undantagen.
Det har t o m förekommit att man tillverkat instrument i marmor. Då var utseendet, inte klangen, det enda viktiga.