Utställning
Europaparlamentets presidium höll ett extra sammanträde den 16 november 1989 i Bryssel och uttryckte då sin glädje över händelserna och öppnandet av Berlinmuren. Samtidigt menade man att den parlamentariska församlingen fäste stor vikt vid folkens rätt till självbestämmande och demokrati.
En vecka senare antog ledamöterna en resolution där man krävde självbestämmanderätt för de östtyska medborgarna, ”inbegripet möjligheten att bli en del av ett enat Tyskland i ett förenat Europa”. Den 9 februari 1990 begav sig talman Barón Crespo till Östberlin, där han träffade ledare för olika demokratirörelser. Han påminde alla sina samtalspartner om att Europaparlamentet ansåg att Tysklands framtid måste utformas inom ramen för en europeisk union och en struktur som säkrar fred och frihet i hela Europa. En vecka senare antog parlamentet en ny resolution, som erkände alla tyskars rätt att leva tillsammans i en och samma stat. Senare välkomnade parlamentsledamöterna också att vinnarna i det första demokratiska valet i Östtyskland i mars 1990 ville se ett enat Tyskland.
Och det var just från Europaparlamentets talarstol som kansler Helmut Kohl och Östtysklands förste demokratiskt valde ledare Lothar de Maizière den 16 maj 1990 gemensamt lade fram sin framtidsvision för Tyskland och Europa.
För Lothar de Maizière var det en historisk händelse: ”Det är väldigt känsloladdat för mig att i detta ögonblick kunna tala till er som premiärminister för den första demokratiskt valda regeringen i Östtyskland”, sade han. ”Det är tack vare de östtyskar som hösten 1989 tog sitt öde i egna händer som vi står här i dag. Med fredliga medel lyckades de erövra sina rättigheter som människor, till demokrati, frihet, självbestämmande och respekt för individens värdighet.” Helmut Kohl ville i sitt tal framför allt lindra den oro som vissa kände över hur återföreningen eventuellt skulle påverka EG-institutionernas funktionssätt: ”Förbundsregeringen har alltid velat att den tyska återföreningen ska äga rum inom fasta europeiska ramar. Jag har åtagit mig att driva på den europeiska integrationen och tyska återföreningen genom att låta dem sammanfalla så mycket som möjligt och, i möjligaste mån, följa en gemensam tidplan.”
